Partikelstorleksfördelningen av volframpartiklar är direkt relaterad till många nyckelegenskaper hos volframmaterial. Den mindre storleken på volframpartiklar innebär i allmänhet en större bindningsyta mellan partiklarna, vilket gör materialet starkare när det belastas, vilket ger det större styrka. För volframpartiklar med större partikelstorlekar, även om hållfastheten hos materialet kan minska, kan det öka dess seghet eftersom det blir mer deformation och energiabsorption mellan partiklar när de belastas.
Partikelstorleksfördelningen hos volframpartiklar påverkar också materialets formbarhet. Om partikelstorleksfördelningen för partiklarna är relativt snäv, kommer det att finnas relativt få luckor mellan partiklarna, vilket kommer att bidra till att minska bildandet av porer och defekter under formningsprocessen, och därmed förbättra formningskvaliteten hos materialet. Tvärtom, om partikelstorleksfördelningen för partiklarna är bred, kan partiklarna vara ojämnt arrangerade eller otillräckligt fyllda under formningsprocessen, vilket resulterar i dålig formningseffekt av materialet.
Volframpartiklarnas partikelstorlek kommer också att direkt påverka materialets värmeledningsförmåga. Generellt sett gäller att ju mindre partikelstorlek, desto kortare är värmeledningsvägen mellan partiklar, och därför desto bättre är materialets värmeledningsförmåga. Detta innebär att volframpartiklar med en mindre partikelstorleksfördelning kan leda värme mer effektivt, vilket gör att materialet kan arbeta mer stabilt i högtemperaturmiljöer.
Förutom mekaniska egenskaper och värmeledningsförmåga påverkar volframpartiklarnas partikelstorleksfördelning även materialets ytegenskaper. Generellt sett gäller att ju mindre partikelstorleken är, desto slätare är materialets yta och desto större är den specifika ytan. Detta kan påverka materialets kemiska reaktivitet och adsorptionsegenskaper och därigenom förändra hur materialet beter sig i en specifik miljö.
